Here we go again.

Jag kanske skall göra ett nytt försöka med att blogga, jag gillar ju att skriva. Det har hänt en hel endel sedan sist. Vi har fått barn, bara för att nämna en sak.

En annan är att jag målar om väggarna i vardagsrummet. Tänkte överraska Christoffer tills han kommer hem från en helg i huvudstaden. Tapeterna är i dagsläget bruna och det finns fyrtioelva nyanser av vitt. Men jag skulle ju bara ha vitt. Jag valde samma vita färg till väggarna som den lokala målaraffären har i taket.

Jag tycker resultatet blir bra, men vill inte lämna slutgiltig rapport innan väggarnas andra ägare kommit tillbaka.

Återkommer eventuellt, slut för nu.

Kamin

Vi har ny vägg, och ny kamin. Mindy har redan upptäck att det är varmt och skönt att mysa framför.

Våra Barn

I skolan läser vi nu en kurs som heter; Barn, unga och familj i socialt arbete. Detta är det ämne som tilltalar mig mest. För tillfället behandlar vi två teman, utsatt för våld och vittne till våld i hemmet.

Visst är det skrämmande och hjärtskärande att se fattiga barn världen över genom tv-rutan. Barn som har lämnats eller sålts till sitt öde. Barn som aldrig överlever och som får vittna om hur kriget tar anhöriga, vänner och annan befolkning. Visst vill vi gärna ge pengar till dessa ändamål. Alla lovar att pengarna kommer fram men mellanhänderna är många och risken är stor att de försvinner.

Därför får vi aldrig glömma att det faktiskt finns barn här hemma i Sverige, som far illa och som behöver hjälp.

Vad blir det för mat?

Konsten att laga mat är svår, den kräver fokus, inspiration och känsla. Idag, som de flesta dagar om jag skall vara ärlig så märker jag att det kanske vore dags för en matlagningskurs eller nåt? Idag började jag skära korv till en stroganoff, men Christoffer tog fort över.

Hur gör ni? det är ju ändå några år som jag försökt, få till nåt. Är det någon som provat gå på en riktig kurs? om det funkar, om man blir sådär inspirerad och uträttar de där storverken senare?

Angel

Så länge jag kan minnas har jag alltid önskat mig en stor, mörk, och hårig karl. Gud måste ha hört min önskan, för jag har honom. Han luktar testosteron lång väg och kan både sjunga och spela gitarr.

Bevis nedan.

2010

Slutet gott, alltning gott. Jag kan konstatera att 2009 till största delen varit ett riktigt bra år, och om jag får hoppas så tror jag, att 2010 kommer att bli ännu bättre. Jag har för min egen skull gjort ett "bokslut" över det gångna året, och jag vill att det nya året skall stå för framtiden.

Jag är nu gammal nog att kunna säga ”för tio år sedan” och faktiskt komma ihåg, vilka kompisar jag hade och vad vi gjorde. För tio år sedan firade vi nyår hemma, jag hade gjort islyktor som jag noggrant placerat ut på gården. Vi var då mitt i ett millenniumskifte, nu har vi precis trätt in i ett nytt decennium.

Fredag

Jag surfar lite och tittar på förkväll, och jag undrar när jag slår på TVn. Vad har Elisabet Höglund på sig? Vet hon inte att hon syns på TV?

Sedan undrar jag också, vad är det egentligen med Facebook? Jag vet helt ärligt inte. Ändå sitter jag här och går igenom sida efter sida med kända och halvkända ansikten. Jag fascineras, eller snarare njuter av denna djungel av ansikten och namn. Jag gräver mig hela tiden djupare in i dess gömmor för att se om jag kan hitta något eftertraktat eller någon bortglömd. För alla finns på Facebook, och allt. Det går inte att gömma sig längre. Allt måste ju ut på webben nuförtiden. Så varför inte samla allt på ett ställe. Då blir tillfredställelsen total. Jag tror att alla jag känner har Facebook, och det är nog inte slut ännu. Det är bara början.